måndag 29 september 2014

Alla har vi olika orsaker till att blogga


Jag har tänkt på de här med bloggande, för en del är det ett sätt att tömma sin "ryggsäck" å för nån kan de vara att dom vill ha uppmärksamhet å nån annan kanske gör det för att dom har inte nån att prata med. Jag tror att jag gör det för att bli av med lite tankar å funderingar som har lätt för att bli till stora svarta demoner.
En demon som vuxit under resans gång har varit att jag har för varje dag som gått varit övertygad om att jag har cancer i nacken/ryggen, å det för att de har gått så fort då jag blivit sämre.
I min värld har jag haft månader kvar att leva, på sin höjd ett år. Detta har lett till att jag har planerat hur jag ska skriva ner till mina barn saker som jag tycker är viktigt å som dom måste få med sej från sin mamma.Förr var det viktigt hur min begravning skulle se ut men de har blivit ganska oviktigt, barnen å deras minnen av mej har haft prio ett.
Jag kan ju säga att de kändes jävligt skönt när jag berättade detta för ortopeden å hon tittade storögt på mej å sa : Monica jag har sett dina bilder å du har INTE nått som dödar dej å du har INTE nått som växer i din nacke/rygg, du har "bara" diskbråck. Oj så skönt att höra :)

Nu kan jag fokusera på rätt saker eller nja jag har fortfarande en demon som spökar, de är en ev operation i nacken. Dr i Umeå sa att man går in i halsen, alltså Hur kul låter de, inte kul alls!
Jag frågade varför man inte går in i nacken å svaret var inte kul de heller : jo du förstår Monica då är man alldeles för nära ryggmärgen å där vill vi inte vara i onödan. Så därför går vi in via halsen på sidan om din nervfläta.
Men oj så skönt att ni bara ska sätta kniven några millimeter från min nervfläta nu känns de mycke lugnare....😳

I övrigt så var jag till min fantastiska sjukgymnast A-K idag å hon visade mej MR bilderna. Hon kunde inte säga så mycke om bilderna men det var jäkligt häftigt att se på sej själv på de sättet.
Så välkommen in till mitt inre 😃
Dom två bubblorna som man ser pressa ut i ryggmärgskanalen de är där dom är dom som gör livet surt för mej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar