Denna fest går jag inte på en gång till!

Oj var ska jag börja??? Jag kan börja med att konstatera att jag har inte blivit längre men jag tror att jag har krympt runt midjan å de är ju inte så konstigt jag har ju inte ätit på tre dagar om jag inte kan räkna 5 glas proviva :)

Självaste op dagen började precis som den skulle, opdusch å sen ner på opsalen. Där pratade dom hela tiden å informerade mej om allt å ingenting, tillslut blev jag less å sa : söv mej nu så att de här är över nångång. Å hippsvipps fick jag masken över ansiktet å jag kommer ihåg att jag sa att de känndes som efter tre vinglas men sen var de tack å Gonatt.

Uppvaket var och är en traumatisk upplevelse å jag vill aldrig aldrig någonsin uppleva det igen, fy fan på ren svenska. De första jag frågade var vad klockan var å klockan var 17:45 å jag hade varit på uppvaket i 45 minuter. Dom resterande 17-18 timmarna som jag tillbringade där var bara kaos, jag spydde, hade ont, kissade ner mej trots kateter, blödde från huvud, hals och mun och så såg timmarna ut. På morron sidan fick jag försöka sitta upp och även borsta tänderna, å så långt kan man ju tro att det börjat vända för mej men icket, nä då började de om och jag fick migrän men dom kör upp mej på avd och där var min kille den finaste av alla, å han tycker nog att jag har blivit lite längre för han hade köpt mej en så fin giraff ❤️ 

Migränen fortsatte hela natten, dom gav mej nått medikament i droppform och inatt trodde jag att droppet läkte för de var nått som droppade i ansiktet men de är mina lobotomisår som såsar å droppar, lite äckligt är det med dessa hål i tinningarna å jag hoppas att det inte är nått viktigt som rinner ut :)

På morgonen var migränen borta och jag kände mej genast mycke piggare å än piggare blev jag när dom sa att jag skulle få komma till sunderbyn, så kl 14 var en Bårtaxi bokad kan dock tycka att de är lite märkligt att jag inte fick åka med den tomma ambulansen som körde hem från Umeå 13:15 eller iof dom körde faktiskt hem en madrass :)

Nåja resan hem gick bra men var lite läskigt, tur att jag är bra på att somna. 

Sen blev de lite knas för taxikillen körde mej till akuten å gav mej en nummerlapp men som tur är så kan jag prata så jag haffade en sköterska å sa till henne att jag skulle inte uppta en plats på akuten när jag hade en säng som väntade på mej på ortopeden. Så nu ligger jag här i min säng och de är så mycke finare å mysigare här än i Umeå men de kan ju ha å göra med att här känner jag en del ur personalen och jag kan ha besök. Å de bästa av allt är att mina fina killar har varit här, Oskar tyckte att de var lite knepigt med att jag kissar i en påse å Gustav hade fullt sjå med att sms, han har tydligen nått på G, så sa han iaf när jag frågade. 

Nu ska jag borsta tänderna å krypa under täcket puss å natti.

Gonatt från 68:2

Nu lär de dröja innan de kommer ett nytt inlägg här, i morron kl 8 åker jag ner, op beräknas börja ca 10 och tar mellan 3-5 timmar. Kring 14-15 är jag på uppvaket å där ska jag vara i 24 timmar och detta för att dom vill kolla så att jag inte får några komplikationer med luftvägarna i och med att dom har hållit på och flyttat på mat/luftstrupen. Sen så kommer det se ut som att jag blivit lobotomerad men det är för att dom skruvar in nå skruvar i skallen för att sätta tyngder i det, så att huvudet ska hjälpa till att sträcka på halsen. Jag hoppas att jag blir lite längre :)

Men nu är de natti natti från mej.

På plats i hotellrummet

Då var vi på plats i Umeå. Hotellrummet ser ut ungefär som de förra fast med ett mindre fönster.

När vi kom fram så var vi båda helt slut och hungriga, restaurangen serverade fiskgratäng el fläsklägg, inget av de var vi villiga att betala 90kr/ st,plus att jag skulle inte palla att sitta still på en restaurang å äta, för när jag får så här jäkla ont som jag har efter en biltur så måste jag ha möjlighet att växla mellan att röra mej å lägga mej, å hur skulle de se ut om jag höll på så på en servering :)

Så vi vandrade de  3-4 hundra meterna som de var till Ica å där köpte vi oss varsin sallad och tog med upp på rummet, de var gott, mättande och skönt att kunna flaxa med armar å ben hur jag ville utan att få konstiga blickar, ja förutom från Stefan men han börjar bli van.

Efter de köpte vi oss kaffe å har suttit å sett tv, vi har FaceTime'at med Oskar å där hemma verkar allt gå bra, han hade haft nån argsint diskution om att han var så jäkla arg å sur över att han fick så lite julklappar förra julen men de skulle han minsann se till att de blev ändring på :)

Nu har vi lagt oss å ställt kl på 8:00 så att vi kan ta en lugn å skön hotellfrulle. Kl 10:00 skrivs jag in på ortoped avd å sen blir det nog samtal med doktorer och narkospersonal.

Natti natti från mej :)

De blir några till rader men dom är bara till er som bryr er om

Jag erkänner jag är ingen bloggare, jag blir ledsen å sårad när nån kommenterar mej å tycker att jag har fel om det jag tycker är rätt, jag tror inte dom stora bloggarna tar åt sej av sånt men vad spelar de egentligen för roll, jag började blogga för att lätta på mitt inre tryck å bloggen har lättat på de trycket, så jag fortsätter att skriva i alla fall ett litet tag till. Å om sanningen ska fram så blir jag så in i hjärtat glad när jag träffar folk som tycker att jag ska fortsätta skriva om min resa, så för er mina vänner blir det nog ett par rader till.

Söndagen var känslosam för hela familjen sundkvist, den stora sonen hade små arga utbrott under dagen men den lilla sonens funderingar kom när de var dax att sova, halv elva då jag trodde att han somnat då kommer stackaren upp å gråter, han kryper upp bakom mej å snyftar å snorar, tillslut får han fram att han vill att jag ska lägga mej i hans säng. Så vi vandrar hand i hand till hans säng, vi kryper ner å då kommer alla hans funderingar : mamma hur mycke skär dom i dej å mamma tänk om nå går fel under operationen

Oj hur gör man när man bara vill grina??? Men jag berättar att de är proffs som inte gör annat hela dagarna, å jag berättar att både Malin och Elisabeth har op diskbråck å de har ju gått jättebra.

Efter en lång stund i Dr Phil anda så konstaterade jag att sonen skulle inte kunna somna å klockan började närma sej midnatt så de var bäst att han fick sova bakom mammas rumpa i våran stora säng, två minuter efter att han installerat sej sov min lilla minimänniska som har så stora svåra funderingar. 

 

Allt har sin tid så är de bara :)

Lite olustiga vibbar har jag ang min blogg, jag vet inte om den kanske redan nu har gjort sitt. När mina planeringar å funderingar blir andras bekymmer tror jag de är dax att sluta, för nu har jag fått "ovett" från några i min närhet ang mina funderingar å planeringar å de vill jag inte!! 

Jag har ventilerat mej här de jag behöver, all planering och fixande är gjord. Jag känner mej lugn och tillfreds med de som komma skall. I morron har jag gett minimänniskan ledigt för vi ska ha en mys pys dag å i helgen ska vi städa å äta gott de får kanske räcka för mej, kanske att jag skriver från Umeå men vi får se.

Puss på er alla 😘

Man måste vara frisk för att kunna vara sjuk

Om jag ska vara ärlig så har jag inte haft ork eller tid att blogga, idag har jag haft besök av fantastiska vänner, jag fick blommor, choklad å en träningstidning, Ulrika jag fattar vinken :)
I övrigt så har jag suttit i telefon HELA JÄVLA DAGEN, de är nämligen så att igår kom nådiga luntan med papper från Umeå, två hälsodeklarationer plus att jag redan fyllt i en via nätet, sen var det en miljard infopapper. De jobbigaste med alla papper var att jag ska vara där redan kl 10 för inskrivning!!! Detta innebär att vi måste åka redan på måndag å de hade jag inte räknat med, ytterligare en dag att få logistiken här hemma att funka, samt att vi behöver boende ytterligare en natt. Så idag ringde jag avd å fick prata med en fantastisk människa vid namn IA, hon var en blandning av Dr Phil å Ernst Kirchsteiger, jag blev kär :)
Hon fick min ångest att sjunka till en hanterbar nivå, hon gav mej verktyg att prata med min lilla minimänniska å få han att förstå att mamma ska inte dö, hon fixade även boende till oss på patienthotellet.......nä vi får betala två av tre nätter men vi ansåg att de blir enklast så, dyrast men enklast å de nöjer vi oss med.
Sen har jag även varit i kontakt med en kvinna på kommunen å det har jag min fina chef att tacka för, hon ringde mej i morse å gav mej ett nr till ytterligare en fin kvinna men hon var nog mer en blandning av Lill-Babs och gry Forsell nåja hur som helst hon ska hjälpa mej att få ut så mycket pengar som möjligt från försäkringsbolaget, bla för mediciner, boende, resor å en massa annat som jag kan tänkas ha måsta betalat för, undra om jag ska försöka få in att jag varit på en resa till maldiverna bara för att jag hört att de var bra för diskarna.....jag skippar nog de :)

Men sen efter dessa samtal å samtal å samtal så åkte jag till stan för å klippa mej men så skönt de var att bli av med fluffen så nu sitter jag här å har färg i håret, snyggt ska de va när tant ska på galej eller hur de nu var.

Ikväll har jag även hunnit med att använda lite av dom "verktyg" som jag fick av Ia, jag å mini har byggt med lego, vi har byggt ett sjukhus, sjukhuset som jag ska till. Vi har hittills fått färdigt mitt rum, Ia´s rum och en hiss, en hiss var viktigt att man hade på sjukhuset. OP rummet har vi bara hunnit börja med så vi fortsätter med de i morron.

Nu ska jag gå å tvätta ur färgen, i morron väntar åter en dag med planering, papper ska skrivas, kopieras, skrivas ut. Barnens att göra lista ska göras, körningar till träningar ska fixas å en massa annat men de tar vi i morron nu är de natt :)

Vänner

Älskade, härliga bästa vänner! Dagens blogg skriver jag för er skull. Under min sjukskrivning har ni ring, messat, chattat, varit till mej, gett mej presenter men framförallt har ni visat att ni bryr er om, ni månar om mej, ni vill mej väl och de visar ni mej. 

Jag är så glad att jag har er, ni får min rädsla för denna op att bli något mindre för var gång som nån av er visar att ni gillar mej. 

Jag måste erkänna att jag håller med det ordspråk som säger att : I nöden visar sej dom äkta vännerna.

De här får bli ett kort inlägg men de kommer från hjärtat å nu måste detta hjärta och människa sova. Natti natti å puss på er mina vänner å åter tack för att jag får ha er.

Dessa vackra rosor fick jag av min fina vän som jag har haft i snart 28 år, tack Chrille <3