Denna fest går jag inte på en gång till!

Oj var ska jag börja??? Jag kan börja med att konstatera att jag har inte blivit längre men jag tror att jag har krympt runt midjan å de är ju inte så konstigt jag har ju inte ätit på tre dagar om jag inte kan räkna 5 glas proviva :)

Självaste op dagen började precis som den skulle, opdusch å sen ner på opsalen. Där pratade dom hela tiden å informerade mej om allt å ingenting, tillslut blev jag less å sa : söv mej nu så att de här är över nångång. Å hippsvipps fick jag masken över ansiktet å jag kommer ihåg att jag sa att de känndes som efter tre vinglas men sen var de tack å Gonatt.

Uppvaket var och är en traumatisk upplevelse å jag vill aldrig aldrig någonsin uppleva det igen, fy fan på ren svenska. De första jag frågade var vad klockan var å klockan var 17:45 å jag hade varit på uppvaket i 45 minuter. Dom resterande 17-18 timmarna som jag tillbringade där var bara kaos, jag spydde, hade ont, kissade ner mej trots kateter, blödde från huvud, hals och mun och så såg timmarna ut. På morron sidan fick jag försöka sitta upp och även borsta tänderna, å så långt kan man ju tro att det börjat vända för mej men icket, nä då började de om och jag fick migrän men dom kör upp mej på avd och där var min kille den finaste av alla, å han tycker nog att jag har blivit lite längre för han hade köpt mej en så fin giraff ❤️ 

Migränen fortsatte hela natten, dom gav mej nått medikament i droppform och inatt trodde jag att droppet läkte för de var nått som droppade i ansiktet men de är mina lobotomisår som såsar å droppar, lite äckligt är det med dessa hål i tinningarna å jag hoppas att det inte är nått viktigt som rinner ut :)

På morgonen var migränen borta och jag kände mej genast mycke piggare å än piggare blev jag när dom sa att jag skulle få komma till sunderbyn, så kl 14 var en Bårtaxi bokad kan dock tycka att de är lite märkligt att jag inte fick åka med den tomma ambulansen som körde hem från Umeå 13:15 eller iof dom körde faktiskt hem en madrass :)

Nåja resan hem gick bra men var lite läskigt, tur att jag är bra på att somna. 

Sen blev de lite knas för taxikillen körde mej till akuten å gav mej en nummerlapp men som tur är så kan jag prata så jag haffade en sköterska å sa till henne att jag skulle inte uppta en plats på akuten när jag hade en säng som väntade på mej på ortopeden. Så nu ligger jag här i min säng och de är så mycke finare å mysigare här än i Umeå men de kan ju ha å göra med att här känner jag en del ur personalen och jag kan ha besök. Å de bästa av allt är att mina fina killar har varit här, Oskar tyckte att de var lite knepigt med att jag kissar i en påse å Gustav hade fullt sjå med att sms, han har tydligen nått på G, så sa han iaf när jag frågade. 

Nu ska jag borsta tänderna å krypa under täcket puss å natti.

Gonatt från 68:2

Nu lär de dröja innan de kommer ett nytt inlägg här, i morron kl 8 åker jag ner, op beräknas börja ca 10 och tar mellan 3-5 timmar. Kring 14-15 är jag på uppvaket å där ska jag vara i 24 timmar och detta för att dom vill kolla så att jag inte får några komplikationer med luftvägarna i och med att dom har hållit på och flyttat på mat/luftstrupen. Sen så kommer det se ut som att jag blivit lobotomerad men det är för att dom skruvar in nå skruvar i skallen för att sätta tyngder i det, så att huvudet ska hjälpa till att sträcka på halsen. Jag hoppas att jag blir lite längre :)

Men nu är de natti natti från mej.

På plats i hotellrummet

Då var vi på plats i Umeå. Hotellrummet ser ut ungefär som de förra fast med ett mindre fönster.

När vi kom fram så var vi båda helt slut och hungriga, restaurangen serverade fiskgratäng el fläsklägg, inget av de var vi villiga att betala 90kr/ st,plus att jag skulle inte palla att sitta still på en restaurang å äta, för när jag får så här jäkla ont som jag har efter en biltur så måste jag ha möjlighet att växla mellan att röra mej å lägga mej, å hur skulle de se ut om jag höll på så på en servering :)

Så vi vandrade de  3-4 hundra meterna som de var till Ica å där köpte vi oss varsin sallad och tog med upp på rummet, de var gott, mättande och skönt att kunna flaxa med armar å ben hur jag ville utan att få konstiga blickar, ja förutom från Stefan men han börjar bli van.

Efter de köpte vi oss kaffe å har suttit å sett tv, vi har FaceTime'at med Oskar å där hemma verkar allt gå bra, han hade haft nån argsint diskution om att han var så jäkla arg å sur över att han fick så lite julklappar förra julen men de skulle han minsann se till att de blev ändring på :)

Nu har vi lagt oss å ställt kl på 8:00 så att vi kan ta en lugn å skön hotellfrulle. Kl 10:00 skrivs jag in på ortoped avd å sen blir det nog samtal med doktorer och narkospersonal.

Natti natti från mej :)

De blir några till rader men dom är bara till er som bryr er om

Jag erkänner jag är ingen bloggare, jag blir ledsen å sårad när nån kommenterar mej å tycker att jag har fel om det jag tycker är rätt, jag tror inte dom stora bloggarna tar åt sej av sånt men vad spelar de egentligen för roll, jag började blogga för att lätta på mitt inre tryck å bloggen har lättat på de trycket, så jag fortsätter att skriva i alla fall ett litet tag till. Å om sanningen ska fram så blir jag så in i hjärtat glad när jag träffar folk som tycker att jag ska fortsätta skriva om min resa, så för er mina vänner blir det nog ett par rader till.

Söndagen var känslosam för hela familjen sundkvist, den stora sonen hade små arga utbrott under dagen men den lilla sonens funderingar kom när de var dax att sova, halv elva då jag trodde att han somnat då kommer stackaren upp å gråter, han kryper upp bakom mej å snyftar å snorar, tillslut får han fram att han vill att jag ska lägga mej i hans säng. Så vi vandrar hand i hand till hans säng, vi kryper ner å då kommer alla hans funderingar : mamma hur mycke skär dom i dej å mamma tänk om nå går fel under operationen

Oj hur gör man när man bara vill grina??? Men jag berättar att de är proffs som inte gör annat hela dagarna, å jag berättar att både Malin och Elisabeth har op diskbråck å de har ju gått jättebra.

Efter en lång stund i Dr Phil anda så konstaterade jag att sonen skulle inte kunna somna å klockan började närma sej midnatt så de var bäst att han fick sova bakom mammas rumpa i våran stora säng, två minuter efter att han installerat sej sov min lilla minimänniska som har så stora svåra funderingar. 

 

Allt har sin tid så är de bara :)

Lite olustiga vibbar har jag ang min blogg, jag vet inte om den kanske redan nu har gjort sitt. När mina planeringar å funderingar blir andras bekymmer tror jag de är dax att sluta, för nu har jag fått "ovett" från några i min närhet ang mina funderingar å planeringar å de vill jag inte!! 

Jag har ventilerat mej här de jag behöver, all planering och fixande är gjord. Jag känner mej lugn och tillfreds med de som komma skall. I morron har jag gett minimänniskan ledigt för vi ska ha en mys pys dag å i helgen ska vi städa å äta gott de får kanske räcka för mej, kanske att jag skriver från Umeå men vi får se.

Puss på er alla 😘

Man måste vara frisk för att kunna vara sjuk

Om jag ska vara ärlig så har jag inte haft ork eller tid att blogga, idag har jag haft besök av fantastiska vänner, jag fick blommor, choklad å en träningstidning, Ulrika jag fattar vinken :)
I övrigt så har jag suttit i telefon HELA JÄVLA DAGEN, de är nämligen så att igår kom nådiga luntan med papper från Umeå, två hälsodeklarationer plus att jag redan fyllt i en via nätet, sen var det en miljard infopapper. De jobbigaste med alla papper var att jag ska vara där redan kl 10 för inskrivning!!! Detta innebär att vi måste åka redan på måndag å de hade jag inte räknat med, ytterligare en dag att få logistiken här hemma att funka, samt att vi behöver boende ytterligare en natt. Så idag ringde jag avd å fick prata med en fantastisk människa vid namn IA, hon var en blandning av Dr Phil å Ernst Kirchsteiger, jag blev kär :)
Hon fick min ångest att sjunka till en hanterbar nivå, hon gav mej verktyg att prata med min lilla minimänniska å få han att förstå att mamma ska inte dö, hon fixade även boende till oss på patienthotellet.......nä vi får betala två av tre nätter men vi ansåg att de blir enklast så, dyrast men enklast å de nöjer vi oss med.
Sen har jag även varit i kontakt med en kvinna på kommunen å det har jag min fina chef att tacka för, hon ringde mej i morse å gav mej ett nr till ytterligare en fin kvinna men hon var nog mer en blandning av Lill-Babs och gry Forsell nåja hur som helst hon ska hjälpa mej att få ut så mycket pengar som möjligt från försäkringsbolaget, bla för mediciner, boende, resor å en massa annat som jag kan tänkas ha måsta betalat för, undra om jag ska försöka få in att jag varit på en resa till maldiverna bara för att jag hört att de var bra för diskarna.....jag skippar nog de :)

Men sen efter dessa samtal å samtal å samtal så åkte jag till stan för å klippa mej men så skönt de var att bli av med fluffen så nu sitter jag här å har färg i håret, snyggt ska de va när tant ska på galej eller hur de nu var.

Ikväll har jag även hunnit med att använda lite av dom "verktyg" som jag fick av Ia, jag å mini har byggt med lego, vi har byggt ett sjukhus, sjukhuset som jag ska till. Vi har hittills fått färdigt mitt rum, Ia´s rum och en hiss, en hiss var viktigt att man hade på sjukhuset. OP rummet har vi bara hunnit börja med så vi fortsätter med de i morron.

Nu ska jag gå å tvätta ur färgen, i morron väntar åter en dag med planering, papper ska skrivas, kopieras, skrivas ut. Barnens att göra lista ska göras, körningar till träningar ska fixas å en massa annat men de tar vi i morron nu är de natt :)

Vänner

Älskade, härliga bästa vänner! Dagens blogg skriver jag för er skull. Under min sjukskrivning har ni ring, messat, chattat, varit till mej, gett mej presenter men framförallt har ni visat att ni bryr er om, ni månar om mej, ni vill mej väl och de visar ni mej. 

Jag är så glad att jag har er, ni får min rädsla för denna op att bli något mindre för var gång som nån av er visar att ni gillar mej. 

Jag måste erkänna att jag håller med det ordspråk som säger att : I nöden visar sej dom äkta vännerna.

De här får bli ett kort inlägg men de kommer från hjärtat å nu måste detta hjärta och människa sova. Natti natti å puss på er mina vänner å åter tack för att jag får ha er.

Dessa vackra rosor fick jag av min fina vän som jag har haft i snart 28 år, tack Chrille <3

Natt snack medans alla sover

Mitt i natten ligger jag å skriver, alla sover de är bara jag å mina tankar som är vaken. Just nu har jag många tankar, en av tankarna är nog mer en känsla, en känsla av saknad. Det finns några i min närhet som jag just nu saknar otroligt mycke, å jag hoppas att jag får chansen att träffa eller iaf prata med dom innan jag ska operera mej. 

Jag vill inte påstå att jag är rädd för operationen men ibl kommer de ett pirr i magen å de är inte ett trevligt pirr utan de är mer ett obehag, för lite i mitt bakhuvud så tror jag att de kommer gå illa, jag kanske inte dör men förlamad å då kan man ju säga att de går illa, så därför kommer jag att planera och förbereda för det, å ni som känner mej vet ju att jag gillar att planera :) skriva post-it lappar är ju min stora fetich men jag kommer inte att göra mina förberedelser på små gula lappar nä jag kommer att göra en låda, en låda till mina nära å kära. Den kommer fyllas med personliga brev till mina närmsta, de kommer att finnas foton, vita arkivet och en bok som jag har skrivit till mina barn och även en lapp kanske en post-it där det står var jag gömt årets julklappar :)

Ni kanske tycker att jag målar fan på väggen men om jag får göra de här å på så vis kan jag lägga mej lugn och trygg på op-bordet då tycker jag att de är ok att göra det. Jag vet andra som stor städar hela huset å sorterar bort trasiga trosor osv bara för att dom ska resa utomlands, bara för att om nått ska hända dom så ska inte anhöriga behöva ta reda på nån skit, å jag tillhör dom som skrattat åt dessa människor men nu förstår jag dom, man vill kunna känna sej trygg med de man ska göra. 

Nä nu är kl snart 2 på natten å här ligger jag med mina djupa tankar, de är nog dax att sova nu för annars hinner jag ju knappt sova nått innan första medicindosen ska tas. Natti natti världen å snälla saknade stjälar om du läser de här å vill höra av dej, tveka inte att göra det.

Denna lillasyster har en trut som man aldrig vill sluta pussa å hon har ögon som bara är kärlek.

Berg å djupa dalar

Dagen började så bra men strax efter klockan 15 dalade jag fort å djupt...

Vi börjar från morron. Jag började med att prata med min dr å han var positiv å glad över min kommande umeåresa, sen åkte jag å tränade å jag var full av energi, tog kanske i lite för mycke men de kändes så skönt. Jag hade också ett väldigt bra samtal med min gymnast som också såg framemot min operation, hon hade aldrig haft en patient som jag,så man kan säga att"jag" är en ny erfarenhet för henne.

Sen knatade jag till jobbet å där fick jag en massa trevliga samtal med kollegor, chefen och sköterskor, å när jag sitter hos chefen så ringer det men man svarar inte i mobilen när man är hos chefen, strax efter får jag ett sms från samma goda vän som hade försökt ringa mej, sms lyder : Jag lägger ett paket på din bro :-)

Oj men hur blev de här?? Mötet med chefen avslutas å jag skyndar mej att ringa min vän, vi bestämmer att hon ska plocka upp mej å sen åka till mej å fika. Paketet jag fick var en jättefin tavla med väldigt tänkvärda ord, ord som man ibland måste läsa för att bli påminnd  om att man har de faktiskt ganska bra och att man är bra. Fika stunden var minst lila bra som presenten, vi hann avhandla livets alla problem och konstigheter :) Tack Helena för att du finns <3

Men sen började det dala, jag fick ett samtal från ortopeden och dom beviljar inte ett intyg för att Stefan ska få bo billigare i Umeå, Nix de får vi bekosta själva! Fatta minst 2000kr för att man ska få ha med sej sin man, sin trygghet...tur att man blir rik när man är sjukskriven, nä just ja de blev man inte, denna månad fick jag ut 7000.

Sen fick jag ett samtal från en tant, som jag idag vill kalla häxan surtant men mer om de samtalet vill jag inte skriva.

Så till de som gjorde mej riktigt skör, min tonåring kom hem med ett jäkla attitydhumör... Sur,vresig,arg var han och jag blev skör. Efter en rejäl dust med sonen så valde jag att gå å lägga mej en stund bredvid minimänniskan, med tårar trillandes å en minimänniska nära mej känndes de lite bättre. Å faktiskt så blev kvällen bättre med våran traditionsenliga Tacofredag,idol och popcorn kändes det som att min skörhet blev lite mindre skör. 

Planerad op 21 oktober

Då var man hemma från Umeå men de var på F-håret, två opererande läkare resonerade å ville att jag skulle bli kvar för op i morron men som tur var så fick jag en tid den 21 oktober istället så nu har jag tid att förbereda mej.

Dr jag träffade hette Fabian och de kändes bra att prata med han. Jag fick göra en del tester bla så petade han på mej med en vass och en trubbig nål eller pinne av nått slag men när han petade på min vänstra hand och arm märkte jag knappt att han petade, jag har typ ingen känsel där. Sen satt vi å tittade på bilderna å konstaterade att jag var ganska snygg :) Fast just dom två nedre halskotorna är inte så snygga så dom ska åtgärdas. Antingen tar man bort kotan helt eller så nöjer dom sej med att bara suga bort de dåliga som är mellan kotorna ( disken) men jag vet inte vilket dom väljer men i vilket fall som helst så är det stel operation som gäller. 

Vi frågade om de är möjligt för kroppen att läka å fixa detta själv men de trodde dom inte att den kan och han sa även att dom är lite orolig att kroppen redan ska ha påbörjat nån form av kronisk smärta dvs att kroppen ställt in sej på att de ska vara så här, de är därför dom tycker att en op är akut och jag har inte tid att stå på nån väntelista.

De jag vet om själva op är att dom går in på sidan om halsstrupen och som jag skrev tar bort kotor eller så suger dom bara bort dom trasiga diskarna, sen skruvar dom fast titanplattor och sätter en titanbur kring plattorna, snacka om att jag blir som en transformer eller kanske mer som en från x-man :)

Tiden på sjukhus beräknar dom med ca 3 dagar om inget tillstöter och finns det platser på sunderbysjukhus så kör dom mej dit å de skulle ju vara de skönaste. Sen frågade jag om sjukskrivningen å där sa han 3-4 månader men med tanke på att jag har ett tungt jobb så blir de nog 4 månader, jag får ju inte lyfta nå som väger mer än Max 10 kg de närmsta 4 månaderna.

Så då har jag nu några dagar på mej att tvätta, planera mat, skriva vita arkivet och njuta med min familj så mycke som möjligt. 

Det vita "sträcket" är märgen och ganska långt ner ser man en liten bubbla och nedanför den en stor bubbla å det är dom som ställer till det för mej men sen klämmer det även på nerven å de ser man inte lika tydligt på denna bild.

Hotelsnack

Nu har vi sovit en natt här på patienthotellet dom har bytt golv sen sist vi var här och en ny minikyl har vi men annars ser det ut som sist. igår var vi å vandrade på sjukhuset å rekade så att vi ska hitta rätt idag. De verkar vara ett fint men slitet sjukhus, vi såg även jätte läskiga hissar, hissar för Max två och utan dörrar, dom går hela tiden man bara kliver på när man känner för det, mycket skeptisk men kanske att jag törs prova åka dom idag. 

I övrigt så orkade vi inte så mycke, vi åt middag, la oss å såg tv, fes å hade de gott 😃

Nu har vi just ätit hotellfrulle å de är ju alltid trevligt, goda bröd av allehanda sorter, men nu ligger vi å jäser på rummet. Ska alldeles strax checka ut å bege oss mot ortopeden. Så På återseende 

Bara för att

Borde gå å duscha å göra mej klar men medicinerna nockade mej totalt...

De var jobbigt att lämna O idag, han försökte hålla modet uppe å de gör han genom att spexa, så morgonen har gått i clownens tecken. 

Den stora sonen han blir mer återhållsam å när jag frågade om de var ok att vi svänger förbi hans praoplats så sa han bara :nja bara ni inte stör mej å vi kan ju faktiskt säga hej då nu, men jag tror inte att han tycker att de är så dumt om vi tittar in till han. 

Jag är lite ledsen över att jag missar när han ska gå till sin vän Elisabet å bjuda henne på bal, ikv ska han nämligen ta på sej kostymen och gå över till henne med en ros å bjuda med henne på bal den 25 oktober men jag bad han att fotografera, iaf hur han ser ut i kostym.

Nä nu ska jag sluta för denna gång, det kommer mer senare de lovar jag, tack å hej.

Packning!!

Undra om kroppen vet om att vi ska iväg i morron, för idag har den varit jäkligt besvärlig.Morfinet har inte tagit bort de onda snarare gett mej ondare å på fler ställen, himla trist är det. Sen har jag börjat fundera på vad som händer om dr säger att de inte blir nån op!! Vad händer då? Ska jag bli en pillertrillare på riktigt, nä de går ju inte.

Nåja ingen ide att fundera i morron får jag svar på allt, punkt slut.

Nu ska jag packa färdigt, lägga mej bredvid minimänniskan å lukta på han en stund å sen lägga mej å krama den stora sonen, jobbigast är det nog att lämna ungarna men jag får tänka på att dom har de bra med moster å storkusinen.

Natti natti nästa inlägg kommer från Umeå 

Trött trött å trött

Idag har jag varit sjukt trött, vet inte om de har med ökningen av nervblockerarna eller om de är att jag faktiskt nu kan och har slappnat av när jag vet att jag ska till Umeå och förhoppningsvis få hjälp. Nåja jag har inte bara legat på soffan jag har varit på stan och uträttat en del som jag var tvungen att göra bort innan jag åker, så som att skicka tillbaka nått paket och handla mat och gofika till min superhjälte till syster som ska vara här å styra upp det medans jag är borta.

Ikväll ska jag sysselsätta resten av familjen till att städa för vi kan ju inte lämna huset i de här skicket, nä sängar ska bäddas rent å hyllor ska dammtorkas men innan de projektet sätter igång så vilar jag ett tag till. Jag kanske hinner återkomma med ett kvälls inlägg. På återseende :)

Resan mot Umeå är nu bokad

Dagen började med att syster hämtade mej å vi åkte till träningen, de gick si så där. Därefter åkte vi på second hand affären som röda korset har och där hittade jag innegympa skor till minimänniskan. 

Efter Apoteket å nån till affär orkade jag inte nå mer,  vi åkte hem så jag fick ta mediciner och vi fick äta lunch. Kort efter att syster åkt kom systers äldsta hit, tanken var att hennes hund casper skulle vara här medans hon åkte å handlade men de blev en kort shoppingtur hon ville hellre sitta här å göra armband, å hipps vips hade hon lärt mej att göra armband, så nu har jag ett snyggt rosa överlevnadsarmband som pryder handleden.

Mamma tittade också in en snabbis å även denna gång hade hon med sej ostpaj, de känns som att jag blir rätt så bortskämd nu när jag är sjukskriven men de tycker jag att jag kan få bli.

Precis när jag å min kille är påväg till ett föräldrarmöte så ringer det å de är från ortopeden i Umeå, snacka om att jag blev hispig, på torsdag kl 11 ska jag träffa dr så på ons åker vi, för jag klarar inte att sträck åka så därför får vi sova på hotellet en natt så vi får den tiden jag behöver med bilresan. Oj oj undra vad som händer nu?? Tankarna snurrar runt om allt å ingenting men i första han måste jag styra upp det här hemma å som tur är så har jag tre fantastiska tjejer som vill hjälpa oss här hemma och få det att funka för barnen medans vi är borta, tack syster, mamma & Sandra för att ni finns.

Här ser ni mitt överlevnads armband, rosa & lime, å kanske att de ger mej tur nu när jag ska till dr :)

Lata dagar som slutar med nakna vargar

Idag har det varit en stillsam dag, jag/vi gick i pyjamasen till halv tre då mina föräldrar och systers äldsta kom å hälsade på. Å till min stora glädje hade mamma med sej ostpaj, tack söta mamma för de.

Sen hade vi sån tur att svärmor bjöd hem oss på middag å eftersom att det var gräddtårtans dag idag så köpte vi med oss en liten tårta. De är skönt med sånna här lata dagar då man bara kan slappa å sätta sej vid dukat bord. Jag älskar att laga mat å prova nya recept, innan diskbråcken kunde jag stå en hel dag å bara laga mat samtidigt som jag bakade men nu räcker det med att göra en simpel lunch typ steka färdig pytt så får jag jävligt ont, de är så trist å jag är så ledsen över de.

Ikväll fick jag så där väldigt ont å de var när jag följde med Gustav på hans första konfirmations träff, allt var riktigt fint å ungdomarna var duktiga men tyvärr kunde jag inte njuta av arrangemanget

Pga min smärta, när vi var i kyrkan kunde jag inte sitta å svetten bara sprutade på mej och detta för att jag hade så ont, de är dessa tillfällen som jag bara vill skrika å grina men hur skulle de se ut om jag börjar tok skrika i kyrkan!! Nä jag sparade mej till jag kom hem då fick min kille ta en del av min ilska, tur att han vet hur jag är min fina kille. 

Kvällen slutade vi med att se en x-men film och den var riktigt bra, att få se Wolverine naken gör ju att jag kommer sova gott hela natten. Puss å natti, nu håller vi tummarna att Umeå hör av sej i morron Amen!

Monster, glad mamma och kondomer

Idag har vi eller rättare sagt min kille å sonen gjort om i minimänniskans rum. De är nämligen så att i julklapp fick han en loftsäng men när han å jag för ca två veckor sedan låg på sjukhuset så sa dr att när vi kom hem fick han inte klättra å detta pga hans hjärnskakning så när han fick höra detta så  jublade han av glädje : jihooo då kan jag inte sova i loftsängen.Jag blev förvånad över hans enorma glädje så jag frågade om han inte tycker om sin säng så då berättade han att han är väldigt rädd när han ligger där uppe, de är inte höjden utan det är rädslan att inte kunna  fly om det kommer ett monster.... Stackars unge han har legat där uppe å varit rädd, så de är ju självklart att sängen ska ut.

Min kille har sagt åt mej flera gånger att inte vara å fingra i nått men de är svårt eftersom att fixa, organisera å dekorera är ju en av mina stora intressen.

Men nu är den nya sängen på plats å sonen sover gott!!

Den stora sonen han drog iväg till scoutstugan å strax efter gubben kört dit han så ringer han : mamma får jag sova här.. I bakgrunden hörs tjejfnitter, å rent spontant ville jag säga självklart men jag valde ist att bli en korrekt mamma å sa : får du de för nån vuxen å ljuger du för mej kan du glömma konfrimationslägret, han suckade å sa att han skulle ringa upp. Efter nån minut ringer han å säger att han hade frågat å fick sova där men jag fortsatte att vara den korrekta mamman å sa : låt mej prata med ledaren. Ledaren skrattade å sa att givetvis fick Gustav sova över och han tackade för att jag kollade så att de var ok, han var inte van att föräldrar ville ha sån koll. Så nu känner jag mej som en bra mamma, sonen lycklig, ledaren tyckte jag var bra å jag blev glad 😃

När min mamma hörde att sonen var där så säger hon : men han har ju ingen pyjamas och ingen sovsäck, men med tanke på de min kille berättade när han hade lämnat han där så lär han inte frysa inatt 😃 För ut ur scoutstugan kom det en tjej å kastade sej om halsen på Gustav, å hon hade varit så lycklig över att han kom å troligen så var det hon som fnittrade när han ringde, så jag sa till min mamma : sovsäckar finns å han kommer inte sova ensam i den och pyjamas slutade han med när han var 10 månader och han har varit på ungdomsmottagningen med skolan så kondomer har han också, min mamma ville inte prata med mej nå mer 😃

Nu ska jag å min kille gå å sova, natti natti

Min älskade minimänniska behöver inte vara rädd för monster längre.

Bra dag!!

Idag har det varit en riktigt bra dag, jag är inte lika stel i nacken som jag var igår å jag kunde träna lite mer än i onsdag men känseln i handen har försvunnit mer, undra om detta kan vara ett bra eller dåligt tecken?

Efter träningen kom min goda vän Åsa å hämtade mej å hon gav mej en fantastiskt fin present. Ett syskrin fyllt med grejor, å de var inte vilket skrin som helst,nä de var ett tupperware!! Hon hade fått det efter sin ex svärmor tillika min killes döda moster så de kändes lite extra roligt.

Men min braiga dag blev faktiskt ännu bättre å de var när min äldsta son kom hem å sa att han just fått sitt första jobb!! 

Igår kom han till mej å sa att han ville så gärna tjäna extra pengar så jag hjälpte han att fylla i ansökan till att dela ut reklam, å redan idag ringde dom till han å sa att han ska få börja nästa helg, å de bästa av allt är att det är i vårat bostadsområde. Tänk att min lilla baby ska börja jobba å tjäna egna pengar 😃

Nu ska jag fortsätta njuta av denna sköna fredag å de gör jag traditionsenligt med Taco, bastu och idol. 

Ha en bra kväll för de ska jag ha!

Här nere ser ni min fina present.

Döden

Jag vill inte dö! Jag vill verkligen inte dö! Å idag kom frågan å funderingarna som jag har gruvat mej för att besvara, de var när jag som vanligt promenerar med min 7 åring till skolan som han helt plötsligt säger : mamma vad händer om de blir nått fel när dom sticker kniven i din hals?? Jag ryser å börjar må illa men säger : Oskar de är proffs som ska operera mamma så de kommer att gå bra men han gav sej inte, utan fortsätter med att säga : men mamma jag menar vad händer om du ... Å sen gör han en grimas som jag förstår betyder att jag dör. Vi fortsätter vår promenad mot skolan å de tar ett tag innan jag svarar han : gubben du behöver inte oroa dej de kommer att gå bra.

Jag förstår att jag kommer måsta prata om detta mycke mer när op väl närmar sej men oj så tungt de helt plötsligt blev, tur att min man jobbar hemma idag för när jag kom hem brast det för vad händer egentligen om jag.....

Jag följer en blogg som många gånger handlar om just döden. Hon som skriver miste sin storasyster som dog alldeles för ung endast 36 år. Fast hon skriver om väldigt tunga å svarta saker så skriver hon de så självklart. Hon skriver precis så som de är å de känns så skönt att läsa. Jag är avundsjuk på hennes sätt att skriva men jag är oerhört tacksam över att hon delar med sej. Gå gärna in å läs http://mrsmartin.se 

Nu ska jag läsa skvallertidningar å dricka kaffe så kanske de lättar upp stämningen i mitt sinne.

Min älskade galna minimänniska 💖

Paniken som räddades av min fina syster :)

Morgonen började med att jag fick panik när jag ska ta medicinen från dosetten, jag hade glömt att hämta ut mitt morfin så jag hade bara två morfintabletter när jag behöver 4 stycken!!!!! Nåja de löste sej tack vare min allra finaste storasyster, halv 9 stod hon med bilen här utanför å vi drog till apoteket.
Hon är som min personliga assistent, hon kör mej dit jag vill å nu har det blivit så bra att hon tränar på samma ställe som  jag har sjukgymnastiken, så nu har jag min syster med mej dit också men dagens träning var inte mycket till träning, jag har en dålig dag i dag så jag låg mest bara på en pilatesboll å slappade å efter ett tappert försök att dra i gummibandet så var jag tvungen att lägga mej på en brits med fötterna högt för det snurrade så vansinnigt i skallen, men de gick över efter jag fått vila mej å de var ju bra.
Min gymnast kom in å frågade om jag hört nått från Umeå ( de är där min ev op. kommer att ske) men dom har jag inte hört av och om sanningen ska fram så är jag ganska rädd för de här med op. så jag är ännu inte mogen för att ringa å stressa på dom, å min fina gymnast är en mycket fin å go människa så hon har full förståelse för mej å tyckte att jag ska ta det i den takt jag själv vill.

Efter detta pass så åkte vi till Willys å gjorde en massa fynd, jag å min syster gillar fynd av all de slag å idag var det halva priset på en massa mejeri och chark produkter så vi fyndade bland färs, mjölk och grädde.

När jag kom hem ringde jag Folksam för att höra mej för om ev ersättningar men inte hade dom mycket att komma med, fynden på Willys var mycket bättre än Folksams besked. Jag får inte nått från dom förrän jag varit sjukskriven 90 dagar å då får jag hela....1700KR!!!!! Jag hoppas att Willys fortsätter med många fynd för de lär behövas.



Här ser ni mina bollar som jag får ligga å hänga över :)